Berättelsen om Mia.

Hennes upplevelser

och framsteg

genom åren.

Hej jag heter Mia och är drygt 25 år och bor i den södra delen av vårt land.

Här kommer en liten berättelse om Mia och hennes upplevelser och framsteg genom åren.

Mellan att sminka sig i smyg och att gå ut och shoppa som tjej är steget enormt, det som gjorde allt möjligt var mitt medlemskap i FPE-S .

Om jag ser tillbaks i tiden så blev jag medveten om min andra hälft i 15 års åldern, i början kändes allt tungt och man ville bli "normal".

Med åren insåg jag att jag var normal och det enda som skilde mig från mängden var att jag hade två olika sidor en manlig och en kvinnlig.

Idag upplever jag att jag har haft turen att födas med två olika skepnader då det är få som får uppleva hur det är att gestalta båda könen.

Så sent som för två år sedan så smög jag fortfarande omkring i min lägenhet som tjej och fantiserade om hur det skulle vara att leva ut min tjejsida under en hel dag,

Då och då åkte jag till en grannstad och bytte om i bilen för att sedan stryka längs väggarna i något ödsligt kvarter, det hände att man mötte folk som var ute och gick och dom undrade nog vad det var för konstig tjej som gick och stirrade rakt ner i vägen men efter hand så sprängde jag den ena gränsen efter den andra . Jag började så smått att känna mig trygg som tjej.

En underbar känsla som jag önskar att alla någon gång får uppleva.

Nu har jag vågat leva ut en hel helg och det var som en befrielse.

När första numret av feminform (FPE-S medlemstidning ) damp ner i brevinkastet så framgick det att FPE-S skulle ha en helgträff på ett hotell centralt i landet.

Jag samlade mod till mig och anmälde mitt intresse och med det började nervositeten att komma smygande.

Helgen kom och det blev en underbar upplevelse att få leva ut mitt andra jag och umgås med mina nya vänner, detta blev en mycket viktig vändpunkt i mitt liv.

Efter denna helg blev allt annorlunda, plötsligt så hade jag vänner ute i landet som var i samma situation som jag, den glädjen och känslan av välbefinnande som jag hade efter denna helg går inte att beskriva i ord.

Från att vara instängd så låg nu hela värden framför mina fötter.

Att hålla inne med tankar och känslor mår ingen människa bra av och jag önskar alla mod att våga ta kontakt med FPE-S, det kan kännas svårt att lämna ut namn och adress till främmande människor framför allt i ett sådant känsligt ämne.

Men jag kan garantera att föreningen och alla medlemmar finns till för att hjälpa dig och andra i våran situation att acceptera våran andra hälft som jag i mitt fall

har döpt till Mia Svensson.

FPE-S har fått mig att känna gemenskap med andra som parallellt med mig utvecklas i en positiv riktning. Jag hoppas att fler tar efter mig för det finns bara en väg att gå, framåt.

Det enda jag önskar är att jag hade förstått det tidigare.

Jag är övertygad om att vi är många som lever i det dolda och inte vågar komma ut från garderoben men jag hoppas att min lilla berättelse kan bidra till att

fler vågar att lyfta luren eller skicka e-post för att få kontakt med oss som har tagit det avgörande steget.

Det är säkert så att alla inte har för avsikt att gå så långt som jag och många med mig har gjort.

man vet bäst själv hur mycket man vill och kan utveckla sin tjejsida.

Själv har jag haft turen att ha en förstående sambo som accepterar Mia, det finns dock en del ramar som jag måste hålla mig inom.

Som medlem i FPE-S så får man feminform diskret hemskickad fyra gånger per år.

I Feminform kan man läsa om andra som tagit stora steg och deras tankar om transvestism.

Där finns också annonser om tv-vänliga affärer och information om medlemsträffar som anordnas runt om i landet mm .

En tidning bara för oss.

Jag hoppas att denna lilla berättelse kan bidra till något positivt, vem vet vi kanske rent av träffas någon gång på någon medlemsträff i framtiden.

Hälsningar

Mia.

miatv@hotmail.com