Dagar med Sara
(del 2)

Örebro!
Jag hör mig själv samtycka.
Vi tar min hyrbil.
Vi stiger ur bilen utanför Wadköping.
Solen skiner, fullt av folk, pensionärer, barn, förälskade par, ankor...

Folk tittar!!
Vi är avslöjade redan innan vi hunnit fram till första huset.
Jag blir inte upprörd. Går och pratar med Sara Leon

Vi genar över en bakgård. Där ligger ett kafé(!) Fullt med folk.

Alla tittar. Vi skrattar åt folks nyfikenhet.
JAG SKRATTAR!?
Jag önskar inte sjunka genom jorden.
Det är inte ens obehagligt. Tvärt om, jag trivs.

Hos keramikern dyker lilla Anna blygt upp och frågar.
- Varför har du mjölkmustach?
Sara FF lånar mig en spegel. Jominsann, en vit rand längs överläppen.
På med puder.
- Är det bättre nu?
- Nä.
Vad vet ungar om smink? Ingenting, men om det var det enda Anna tyckte var konstigt med mig, så skulle jag fixa mustaschen. Anna blev nöjd och vi dröjde oss kvar länge hos keramikern.

Jag går ensam ut ur huset.

 

Bilden

Ett medelålders par passerar.

Mannen glor på mig. Viskar till frun som kastar en snabb blick.
Mannen vänder sig om igen och glor.
Paret stannar 20 meter bort.
Mannen fumlar med nåt i höjd med byxlinningen.
Sara FF, Sara, Gabriella och Nelly kommer ut och vi börjar gå mot medelåldersparet.
Mannen vänder sig om mot oss.
- "Han har en kamera på magen", säger jag halvhögt.
Frun tar två steg bort från mannen.
Han tittar oskyldigt upp i luften
OCH KNÄPPER EN BILD!!!
Gud va löjligt.
Vi stannar.
- "Vill du inte ha en riktig bild istället?" frågar jag.
Mannen rodnar över hela kroppen.
Frun ser orolig ut. Tänker väl på hans blodtryck.
- "Som ett minne från Wadköping", fortsätter jag och ler.
Vi radar upp oss. Alla ler.
Mannen tvekar, tittar osäkert på sin fru, siktar, knäpper.

Han är fortfarande röd i ansiktet, men ler generat.
Girl power?

Man borde göra en enkät.

Vad glor du på? Eller snarare, vad tror du att du glor på?
Slår vad om att ingen skulle gissa på att vi var ett gäng respekterade
medborgare med fruar och barn därhemma.

Vi flirtar med några unga tjejer på väg till bilen.
Dom skrattar halvhysteriskt och flirtar tillbaka.
När jag vänder mig om står dom kvar och tittar efter oss.

City

Nu ska hela gänget in till City! Till gågatan.
Vi hittar parkeringsplats på en parallellgata och ger oss iväg.
Massor med folk. Vi märks knappt. Någon pekar.
Ingen bryr sig. Ingen ser arg ut.
Vi går på MAX. Dom säljer trendiga damkläder.
Ska jag våga handla nåt. Expediterna hälsar vänligt.
Hittar en snygg kakhikjol i fel storlek.
- "Finns den som 42:a?"
- "Jag ska kolla", säger expediten och kommer tillbaka nästan innan hon gett sig av.
Sara FF provar en svart kritstrecksrandig kjol.
- "Den här skulle klä dig", säger hon och ger den till mig.
Gud, ska jag prova damkläder i en damklädesaffär omklädd till dam?
När annars, svarar jag mig själv och går in i båset.
Jag mannekängar i affären för gänget som tycker den klär mig.
Jag betalar och expediten ler sitt vackraste leende. Så här har jag aldrig blivit behandlad när jag som man smygköpt kläder till "min fru". Jag känner mig som VIP-gäst och personalen önskar oss välkomna tillbaka.

Sara FF, Sara Lund, Nelly, Gabriella och Sara Leon(Clara) på restaurang i Örebro

Mat!
Det ligger en restaurang i varuhuset på andra sidan gatan.
Vi går in.
Strövar, pratar, skrattar.
Folk tittar på oss, vi tittar på folk.
Vi hittar restaurangen.

Nelly bjuder laget runt på mackor.
Servitrisen tar bilder med Sara Leons kamera (se foto).
Gud, vad vi har roligt!

 

Toalett!!!
- "Gå inte in på herrarnas, dom blir så generade", säger Gabriella.
- "Tjejer tål mer", säger Sara FF övertygande.
Det är en unisextoalett.
På vägen dit får vi en applåd från vänster.
Jag väntar i förrummet.
En kille kommer in.
- "Är det upptaget?" frågar han.
- "Blir snart ledigt", svarar jag.
Killen spärrar upp ögonen och försvinner ut.
Ny applåd på vägen tillbaka.
Jag tar det som en komplimang och ler uppskattande tillbaka.

Tillbaka vid bordet.
Fem tonårstjejer smygtittar. Jag börjar flirta med en av dem.
Tjejerna fnissar och flirtar tillbaka
Kan man ragga brudar i tjejkläder?
Dom vinkar när vi går.
Jag älskar dom!
Och för första gången slår det mig att jag börjar tycka om Sara också, mitt alter ego som jag hatat större delen av mitt liv. Utan Sara hade jag aldrig fått uppleva detta. Varför har jag inte släppt ut henne tidigare? Mitt självförtroende är i topp och det är dags att återvända till Porla.

Klockan tre hälsade vi på hemma hos Charlotte v. Mahlsdorf i hennes museum.
(Jo, hon bor på museet). Ett sanslöst museum! Och vilken kulturskatt hon samlat på sig. Dessutom är Charlotte en underbar människa med ett fasansfullt förflutet i krigets Tyskland och efterkrigstidens Östtyskland.
Hur tung och hur orättvis vi än kan tycka att vår egen situation är, så är det ändå bara en viskning mot vad hon fått gå igenom.

Kvällen

På kvällen ser vi en film om transexulla män och kvinnor i USA.
Jämfört med dagens live-upplevelser förvandlas en förmodligen bra film med efterföljande diskussion till något ganska avlägset. Jag lider med personerna, men känner ingen samhörighet. Dom vill vara kvinnor eller män.
Antingen eller! Jag känner mig inte som en kvinna i en mans kropp. Jag är bådadera... (och ibland varken eller). Och Sara är mitt kvinnliga jag.
Mina funderingar är mer av typen; Var fanns mitt manliga jag, när Sara var i Örebro? Måste jag förneka den manliga sidan varje gång Sara vill ut?
Jag tänkte aldrig på om jag var man eller kvinna i Örebro.
Tanken slog mig aldrig ens. Jag var Sara.
Men även om jag är klädd som Sara finns mitt manliga jag någonstans inom mig.
Och undrar vad Sara håller på med. Jag talar med min vanliga röst och många av gesterna tillhör förmodligen mitt manliga jag.
Sara finns inom mig hela tiden och jag behöver henne, precis som jag behöver mitt manliga jag.
Jag vill inte vara antingen eller.

Söndag
Till frukost nästa dag har flera av mina nya vänner bytt om. Vänkretsen fylls på(!) Andra kläder, annat hår, andra rörelser. Känner knappt igen dem.
Jag har inget ombyte med och skall köra hem som Sara.
Har aldrig förut varit Sara längre än högst en dag. Nu är jag inne på min tredje och jag önskar att det aldrig skall ta slut.
Jag har blivit stark genom mina vänner i föreningen.
Inte minst genom de FF som är med. Att träffa och prata om ditt och datt med kvinnor (FF) som fullt ut accepterar transvestiter är något alldeles nytt för mig. De förtjänar en stor eloge för deras otvugna sätt att låta mig sitta som Sara och föra en regelrätt konversation utan att känna mig löjlig. Dom kommer med tips och goda råd i en aldrig sinande ström.
Och att bli sminkad av Sara FF:s var en kick jag rekommenderar. Det känns som om dom bryr sig! Dom är viktiga! Bara att jämföra nagellack med en annan kvinnas är en upplevelse.

Marieberg
Tiden går fort när man... Jag måste äta och tanka hyrbilen innan jag kör hem.
Gabriella, Sara FF och jag är kvar till sist. Sara FF har lovat sminka mig idag igen så att min fru kan få se hur jag såg ut i Örebro.
- Vi hinner en kort tur till Marieberg. säger Sara FF, där finns både affärer, bensin och en restaurang.
Jag kommer iväg före de andra. Då hinner jag tanka innan dom kommer.
Svänger in på Statoilmacken och kör fram till pumpen.
Ser mig omkring. Fullt med ungdomar vid busshållplatsen 20 meter därifrån.
Tre bilar håller på och tankar. En Volvo 850 med tre ungar i baksätet står närmast.
Ett av barnen tittar på mig. Har hon upptäckt nåt?
En bil med ett medelålderpar kör upp bakom mig.
Nu börjar det kännas oroligt i magen igen.
Vad är detta? Det gick ju så bra i Örebro i går.
Varför lyckas jag inte ta mig ur bilen?
Jag lägger i en växel och kör undan.
-"Fegis!" skriker jag till mig själv och bankar i ratten.
Vart tog den rationella, logiskt tänkande Sara vägen?
Jag bär mig ju åt som ett våpigt frunt...
Är jag tillbaka igen där jag började?
Efter en evighet. (minst två minuter) kommer Gabriella och Sara FF.
- "Har du tankat?"
Jag skäms.
- "Vi ska bara parkera bilen så kommer vi", säger Gabriella.
Jag kör fram till första pumpen. Stiger ur utan att tveka.
Gabriella och Sara FF sitter kvar en stund i sin bil 20 meter bort.
När jag slår in koden på tankkortet kör en bil upp bredvid mig.
Föraren nästan knuffar till mig när han passerar för att öppna tanklocket.
Han lägger inte ens märke till mig.
En bil ställer sig bakom min.
Kvinnan som kör kommer upp bakom mig vid automaten.
Hon nickar vänligt och kommenterar min kjol.
Ungdomarna vid busshållplatsen reagerar överhuvudtaget inte alls.
Gabriella och Sara FF kommer fram och vi småpratar medan tanken fylls.
Jag är på bättringsvägen, men självförtroendet har fått sig en rejäl törn.
Jag var helt övertygad att jag skulle klara det.
För femtioelfte gången den här helgen fattar jag ingenting.

Vi åker med min bil fram till köpcentrat, parkerar och går in.
Jag njuter. Samma underbara känsla som i Örebro.
Vi hittar en restaurang.
Kocken tar, utan att ändra en min, upp vår beställning.
Tjejen i kassan behandlar oss som alla andra kunder. (Varför skulle hon inte göra det förresten?)
En ganska fet herre med fru säger "hej!" och ler med hela ansiktet.
Jag svarar med ett lika ljudligt "hej!" och vi sätter oss vid ett fönsterbord.

Ve och fasa!! Två bord bort sitter ett gäng invandrare.
Svartmuskiga män, unga fruar, barnvagnar och mycket små barn.
Alla vänder sig om. En efter en.
Vad ska hända nu?
Jag ler tappert och försöker se obesvärad ut.
Ett litet barn, som just lärt sig gå, närmar sig oss.
Vi vinkar till barnet och skrattar.
Barnet skrattar.
Alla invandrarna skrattar!
En kille som satt med ryggen mot oss när vi kom sätter sig bredvid sin fru så att han kan se oss bättre.
Vi äter klart och tar en promenad i varuhuset.
Tittar på lite kläder.
Tar rulltrappan upp till H&M.
Undrar hur det skulle kännas att prova herrkläder som Sara?
Expediten i sminkavdelningen tycker att jag ska prova lite läppglans.
Jag testar, tittar i spegeln, tackar för tipset och köper en tub.
Stängningsdags och vi går ut.
Innan vi skiljs åt står vi kvar utanför huvudingången.

Vi pratar om helgen och tittar på folks reaktioner när dom ser oss.
Det har börjat bli lite förutsägbart. Killar tittar mer än tjejer.
Jag slår vad med Sara FF om att en viss kille kommer att vända sig om en gång till innan han når skylten en bit längre bort.
Jag vinner!
Gapskratt! Nu är jag tuff igen!
Vi skiljs åt med löfte om att ses snart igen.
Jag kör ensam söderut.
CD:n går på full volym.
Ringer hem när jag passerar Jönköping.
Helgen har varit underbar.
Jag har aldrig upplevt nåt liknande.
Tänk att man kan ha så kul som transvestit.
Sara har skaffat sig egna upplevelser och minnen.
Träffat egna vänner som känner och respekterar henne.
Har till och med lämnat ut mitt riktiga namn till människor jag aldrig sett förr.

Sara lever!

Tack FPE-S för uppmuntran och trygghet.
Tack Sara Leon (Clara), Gabriella, Sara FF och Nelly.
Tack alla.

Sara Lund

sara.lund@usa.net

 

PS. Jag var tvungen att skriva ner helgens upplevelser på papper så fort jag kommit hem. Annars hade jag förmodligen trott att allsammans var en osannolik dröm. DS

 Copyright© 1998 . FEMINFORM