Stockholm Pride -01

Av Lena Nordenstam, Lena.Nordenstam@interACT.se

Att de flesta kommer till Pride för att ha roligt, för att under några få dagar få njuta av känslan att inte sticka ut, inte vara annorlunda, finns det ingen anledning att förneka.

Men förutom det rent sociala livet, festerna, flirterna, all musiken, all ölen och alla samtalen erbjuder Pride också en rad seminarier. Seminarieprogrammet sväller för varje år och speglar de frågeställningar som många medlemmar i det så kallade HBT-samhället lever med till vardags.

Därför innebär också seminarierna en möjlighet att få bekräftelse på att det som jag upplever som problem också är problem för andra, att det som gläder mig och får just mig att växa är sådant som också andra ser som glädjeämnen.

Vill man kan man säga att seminarierna ger deltagarna möjlighet att spegla sig i varandra, att känna igen andras reaktioner, tankar och åsikter.

Så när biträdande näringsminister Mona Sahlin under ett av seminarierna talar om en ny sorts rättvisa och påpekar att det som är vanligt inte med automatik är normalt, lika lite som att det som är ovanligt, innebär att det för den skull är onormalt &endash; då sätter hon ord på det som många av oss som är där känner.

FPE-S

var som bekant en av seminariearrangörerna i år, och de fyra seminarier föreningen var värdinna för speglade också den bredd vad gäller tankar och åsikter som ryms inom föreningen. Allt från exempel på genetiska förkla-ringsmodeller på transvestism till vad riksdagspartierna egentligen gjort för att uppmärksamma transper-soners levnadsvillkor fanns på föreningens seminarieprogram, och det via lika doser queerteori och ett samtal om hur det är att leva som partner till en transvestit.

Och ett av seminarierna &endash; det med queerteoretikern Tiina Rosenberg &endash; blev inom parentes sagt, dessutom det mest välbesökta av alla under hela Pride-veckan, med över 300 deltagare.

Tiina Rosenberg

sätter mycket på ända, hon ifrågasätter de flesta så kallade "sanningar", något som självfallet väcker reaktioner hos åhörarna. Oavsett du håller med eller inte är det så gott som omöjligt att förhålla sig likgiltig till det hon säger.

Att ingen någonsin, med full kraft, ifrågasatt heteronormativiteten får väl ses som lite märkligt, framför allt med tanke på att den heterosexuella normen tar sig allt mer extrema uttryck.

Och visst skulle det vara betydligt mer intressant

att få svar på frågan varför det fortfarande är så provocerande för många att vissa män och kvinnor är transvestiter, än att ständigt matas med nya varianter av svar på frågan om varför människor "blir" transvestiter.

FPE-S-medlemmen Lena Sundström redogjorde för en rad forskningsresultat som alla haft som mål och syfte att rent biologiskt förklara såväl transvestism som homosexualitet och Martin Andreasson (före detta ledamot i RFSL:s förbundsstyrelse) och aktiv folkpartist redogjorde för vad riksdagspartierna gjort i transfrågan genom åren.

- Uppriktigt sagt är det inte särskilt mycket alls hittills, konstaterade han.

- Men tack vare riksdagens så kallade HBT-grupp och dess arbete, att transpersoner och deras organisationer börjar bli synliga lite överallt och det faktum att det är val nästa år finns trots allt hopp om att det kommer att bli bättre.

Copyright © 1998 FEMINFORM

Feminform får ej kopieras för annat än enskilt bruk.